The setting

Jag är lite fixerad vid miljön när jag skriver. Har svårt att bara tänka "den här personen bor i Luleå, ungefär där och där" utan jag måste ha ett hus och en gatuadress. Sen måste jag ha bilder på allt också. Sen kan jag börja skriva.
Så för numera rätt länge sen när vi hade kommit på att vi skulle skriva Inte nu-historien och ungefär vad den skulle handla om, kom frågan om miljön upp. Att det måste utspela sig i Stockholm var ganska givet från början med tanke på att jag varit i Växjö (Lisas stad) 1.5 dagar och hon varit i Luleå (min stad) aldrig? Stockholm är vår minsta gemensamma nämnare. Och det är ju en helt okej stad i brist på bättre liksom. Så jaja, Stockholm it is.
Men var då? Det finns vissa faktorer som gör att huvudpersonerna måste bo i samma område och hyfsat nära varandra. Kan inte vara utspridda med långa avstånd. Och det måste vara ett område med både villor och lägenhetshus rätt så tätt intill. Efter lite fiskande och frågande presenterade jag det här förslaget för Lisa:

Vi åkte dit en hal vinterdag och halkade runt i grannskapet, och jo, det var bra. Typ perfekt faktiskt. Till exempel fanns det hyreshus:



Jens bor i en sån här lägenhet. (Nej, vi har faktiskt inte valt ut den specifika exakta lägenheten än.) Men Hanna bor i just det här specifika huset:



Om det är någon som läser här som bor i detta hus, eller känner de som gör det, hojta till! Vi kan gärna ge bort lite böcker som kompensation för att vi "snott" det.
Och om dessa personer såg mig stå mitt framför huset och fota och blev nervösa, så nej, det är inget inbrott på gång. Skulle bara dokumentera till boken. Sorry!

En del författare bryr sig ju inte alls om miljön, eller hittar på städer. Jag är inte så mycket för det, och jag vet inte hur det skulle funka att skriva då. Tycker allt blir så mycket lättare när jag kan gå och kolla (eller se på bilder) hur det ser ut och inte själv behöver hitta på placeringar av vägar, t-banor, skolor, etc. Miljön säger ju så himla mycket om en person också. Som Hannas hus tex. Bara genom att se det får man ju en rätt bra bild av vilken sorts människa hon är med klassbakgrund och sånt, eller hur?
Jag blir ofta superinspirerad av miljöer och det kan lika gärna vara ett visst hus som triggar igång en berättelse som något annat. Lite fixerad som sagt, I know.

/ Johanna

PR-möte på förlaget

Precis innan den här julkoman slog till och hela världen tog julledigt hade vi det första PR-mötet på Gilla Böcker om boken. Så himla roligt! Det är ju länge kvar innan den ska komma ut (hösten 2013), men det hindrar ju inte att man redan nu funderar på hur man ska lansera den, om det finns något speciellt man kan göra för att nå ut till målgruppen, och bolla lite idéer kring marknadsföring och PR och sådär.

Det är ju alltid en avvägning, det där.

Om vi gör XX för att marknadsföra boken, och det kostar YY kronor - har det då så stor effekt att vi tror att det är värt det? Eller ska vi lägga marknadsföringsbudgeten på något annat, som funkar bättre?

Jag gissar att det är rätt olika från författare till författare hur mycket man vill vara inblandad i det här arbetet (man måste som författare egentligen inte bry sig alls), men jag, vi tycker att det här är minst lika kul/viktigt som att skriva själva boken. Kul/viktigt - och jättesvårt.

Nästa möte med förlaget blir i januari. Då ska vi prata om titeln - ska boken heta "Inte nu" eller ska den få en annan titel? Vi har fått i läxa att komma till mötet med en lista på andra förslag. De förslagen får enligt uppgift vara "exakt hur dåliga som helst", och just nu känner jag: tur det.

Det var det där med julkoman igen.

Och på tal om det, GOD JUL!

Vi hörs på andra sidan tomten.

/Lisa

Liten tuva...

eller "en mening stjälper ofta stort lass".

När jag är ute i skolor får jag jämt den här frågan: vad gör du om du kör fast?
Svaret är att det inte handlar om OM utan NÄR för jag kör ju fast på regelbunden basis. Ibland dagligen, mer eller mindre.
I korthet beror det på 3 olika saker:
1) Jag har en dålig dag. Som när man tränar, ibland är man bara tung och seg utan "logisk" anledning.
2) Jag är ofokuserad. Bristande disciplin gör att jag aldrig riktigt kommer in i texten. Jag duttar och kollar internet var 15:e minut. Gud, så jobbigt det är, och att det är så svårt att komma ur den loopen trots självinsikten.
3) Det har blivit fel i texten. Jag har trillat ur planeringen. Saker som inte alls borde hända har börjat hända.

Lösningen på problem 1 och 2 är att antingen ge upp eller försöka skärpa sig. Lösningen på 3:an är att gå tillbaka i texten och läsa för då upptäcker man var fallet kommer. Var skiter det sig?

Senast 3:an hände var i kapitel 19 i "Inte nu"-boken. Det handlade om en liten mening, och den gjorde att jag satt och suckade i två dagar över kapitel 21 som jag skulle baxa fram till en viss slutpunkt. Det gick tusan inte. Det kändes så fel.
Men det jobbiga är att punkterna 1-3 lätt flyter ihop så först tänkte jag ju bara att jag var okoncentrerad eller ur form, men när jag sovit på saken (mitt universalmedel för skrivarkriser btw, morgonen efter brukar allt ha fallit på plats) fattade jag plötsligt vad som skavde. Den där lilla grejen!

Som tur var så hade jag och Lisa en planerningsdag inbokad precis just då, så jag kunde ta upp meningen i hennes kapitel 19, och hur vi skulle kunna planera om efter den nya händelseutvecklingen där den försvann. Som tur var nr 2, så höll hon med om allt. (Det fina är att vi jämt håller med varandra om allt. Så himla smidigt!) Jag gick hem och skrev om i 19-21, och på tre seunder (läs: fem timmar) så var mitt kap 21 sen färdigt utan mankemang. Flyt!

/ Johanna

Så gör Jens

Vi skriver ju varsin karaktär i den här boken, ni vet? Jag skriver tjejens (Hannas) kapitel och Johanna skriver killens (Jens) kapitel. Det betyder att jag är lite extra chef över Hanna, och Johanna är lite extra chef över Jens. Och blir vi osäkra på något karaktärsdrag hos huvudpersonerna när vi skriver så frågar vi chefen. Himla smidigt!

Till exempel hade vi följande mejlväxling i förra veckan, när jag skulle skriva ett kapitel där Hanna och Jens messar med varandra:

Du? Använder Jens smileys när han skriver sms?

Han anv smileys men han är ingen missbrukare. Det är inte smileys på varenda rad.

Exakt vad jag tänkte. Skriver han såna här saker då, om han försöker vara rolig:

*petar dig irriterande många gånger på armen* ???

Joo... men ev är han lite mer kortfattad i just skrift, och mer artikulerad irl. Tror helt enkelt inte han är nån Augustus Waters I SKRIFT om vi säger så. Fast den där grejen är inom gränsen för hans wit in writing.

Okej, bra!

*håller mig på mattan med wit in writing från och med nu*

Men dock! Han ÄR ju kul. Han är inte helt torr och en "okej, bra"-person i sms.

Herregud nej, hur skulle man (okej, Hanna) då kunna bli kär i honom?  

Jag tycker inte vi behöver begränsa oss till "man" som Hanna som ska bli kär i honom. Man = alla. Och för att lyckas med det har man ju en skön humor. Korrekt!

Vi får väl se om det blir några smileys och *grejer inom stjärnor* i den färdiga boken sedan (redaktören har ju ett ord med i spelet också så småningom). Men det är hur som helst 1. Bra och 2. Roligt att man har en karaktärschef att vända sig till när man sitter där och känner sig osäker i skrivandet. Det är ju viktigt att det blir rätt, sånt här. Så att Jens inte beter sig/pratar på ett sätt när jag skriver och på ett helt annat sätt när Johanna skriver, menar jag. De är ju inne och interagerar i varandras kapitel, nämligen, de två huvudpersonerna.

/Lisa

Intervju i Språktidningen

Vi blev först intervjuade av Språktidningen om att skriva bok ihop, och sen var det en rolig photoshoot där vi tex blev ihopsnurrade med datorsladd. TYVÄRR valdes inte de bilderna, utan man gick på de vanligare...
Nu är det numret av Språktidningen ute i affärerna iallafall!
Keplers är också intervjuade, så spana efter dem på framsidan. (Nr 8 2012.) Det tredje skrivarparet man kan läsa om är Hjorth / Rosenfeldt.

I vår intervju var det en enda mening vi ville korra när vi fick läsa texten innan. Den här: "Johanna Lindbäck hade med hjälp av förlaget Rabén&Sjögren kommit på att de två skulle kunna skriva ihop." Det blev inte korrat...
Det var alltså inte Rabén som uppmanade mig att göra det här projektet och kom på vem som skulle kunna passa. Jag hade ett helt informellt samtal med min förläggare på Rabén och det handlade om en massa saker, tex om att det var så många nuförtiden som skrev ihop, det kanske vore kul att testa, och vem skulle jag i såna fall kunna göra det med. Lisa är ju på samma förlag, och hade vid det laget skrivit en bok som var rätt lik i stil och tema som mina, så det var inte ett särskilt långt steg att komma på hennes namn.
Det var helt enkelt en av ALLA de där idéerna man får och pratar om som sen faktiskt blev av i verkligheten. Och hur det gick till står i tidningen.
Vilken cliffhanger, va?

/ Johanna 

En liten utvikning: Snygg-Jonas i Värvet

Med tanke på att jag är en extremt slow adapter när det gäller vissa saker (musik, teknik, teveserier, ja, typ allt utom böcker egentligen) så är det stor chans att ni redan lyssnat på Värvet med Jonas Hassen Khemiri. Men om ni INTE gjort det - åtgärda genast! Här finns hela Värvet-arkivet. Sök upp avsnitt 37.

Det var lite extra intressant för såna som skriver/skapar, tror jag. Kände igen mig i flera saker även om jag och Snygg-Jonas har betydligt fler olikheter än likheter. Men ändå. Skrivandet, hur man kommer dit, hur man vågar, etc. Och en antagningshistoria! Älskar såna, vill alltid höra, blir alltid pirrigt glad och "men gud!!" när andra berättar om Ögonblicket.

Helgens lyssningstips alltså. Definitivt inspirerande.

/ Johanna

Omstart, nystart, någon sorts start

Okej. Förlag är valt, kontrakt är skrivet, publiceringsmånad bestämd, så nu... Dags att börja skriva igen för fulla muggar. Idag var omstarten eller nystarten. Över en och en halv månad sen sist jag jobbade på "Inte nu".
Hur det gick?
Jo, ja. Hyfsat. Hann inte alls så mycket och så långt som jag trott - men när hinner jag någonsin det när jag skriver? Kanske 1 av 25 dagar. Idag var som alla de andra 24 mycket vanligare skrivdagarna alltså. Scenen och kapitlet blev halvfärdigt, men, det är igång. Det är det viktigaste. Det tar alltid tid att kicka igång sig själv när man har haft paus från ett skrivprojekt.

En liten drivkraft att motivera sig - förutom att jag vill bli klar såklart! - är att jag sitter två rum bort från Gilla Böcker på frilanskontoret. Det blir liksom liiite jobbigare att komma undan med slackande när jag träffar Anna och Ada flera dagar i veckan.

En annan drivkraft är att jag och Lisa har bestämt att vi ska åka till Paris någon helg i vår. Vi har inte sagt när, men det blir väl perfekt när första versionen är färdig? Och eftersom jag är så sjukt sugen på att resa bort just nu, så ju förr desto bättre. Jag längtar till Maraiskvarteren. Vill gå på Shakespeare & Co. Vill sitta och dricka ett glas vin på någon uteservering på vänstra stranden. Så nu tusan: skriv!

/ Johanna

Kontraktsskrivning!

Idag var det kul! Kontraktsmöte på Gilla böcker för våran bok. Pappersbok, e-bok, agentavtal (att Gilla får sälja den utomlands), och filmavtal (eller vad det heter). Att de får förhandla om ev filmrättigheter också iaf.

Vi började med att fika.

Ja, det är saffransbröd där också i formen. Bakade av yours truly. Testade nytt recept med mandelmassa emellan och mandel ovanpå. Mycket gott var det.
Här är Ada och Anna på Gilla!
Lisa skötte våra förhandlingar. Jävligt hård var hon! Nej. Det är redan gjort i form av Författarförbundet som har satt upp standardavtal. Det är alltså inte som en löneförhandling på ett jobb när man skriver bokkontrakt. Tack och lov.
Spanar in Gillas klippvägg.
Och sen satte pappersexercisen igång. Nu har vi en plan för när vi ska leverera manus, hur många ex det ska tryckas i, och allt sånt där. Nu återstår "bara" att börja skriva igen. Tjoho!! / Johanna

Gilla böcker ger ut "Inte nu"!

Idag är vi glada, för nu är det klart att vår bok ska ges ut på Gilla böcker när den är färdig!

Den senaste månaden har handlat ganska mycket om beslutsångest för oss. Vi skickade iväg "Inte nu"-manuset (som vi har kommit ungefär halvvägs med) till fyra olika förlag för att se om något av dem var intresserade av att ge ut den. Och faktiskt! Alla fyra förlag hörde av sig snabbt och alla var väldigt intresserade.

Det är ju en väldigt lyxig situation att befinna sig i som författare. Lyxig, men svår. Det var fyra fantastiskt bra förlag att välja mellan, så vi har tänkt och diskuterat och tänkt lite mer. Till slut bestämde vi oss för Gilla böcker eftersom de har en sån tydlig profil på crossover-litteratur, och de har lyckats så bra med att nå ut till läsarna med den. "Inte nu" handlar nämligen om lite äldre karaktärer, och riktar sig därmed till en något äldre publik än vad våra tidigare böcker haft.

Vi tycker det ska bli jätteroligt att börja vårt samarbete med Ada och Anna på Gilla, och vi siktar på att "Inte nu" ska komma ut hösten 2013. Håll tummarna för att allt flyter på! Vi är själva helt kära i Jens och Hanna och vi tror den här boken blir superbra. 

/ Johanna & Lisa

Den nya distansen

En märklig sak som både Johanna och jag reflekterat över på sistone är den här: Vi har tydligen enklare att se på texten vi skriver med någorlunda distans när vi skriver den ihop med någon annan, än när vi skriver den själva. Vet inte varför? För jag menar inte bara att jag har förmåga att läsa Johannas kapitel med "objektiva" ögon, utan att jag har lättare för att läsa mina egna med de där ögonen också.

Plötsligt läser jag ett manus jag är mitt uppe i att skriva och tycker mig se saker och ting... jamen, nästan nyktert? Här måste det här strykas. Här måste det här in. Det här var roligt! Nu överanvänder vi det här uttrycket, nu måste tempot upp, här får vi inte ändra något alls, här fattar man inte övergången, etc, etc, etc. 

Sån distans till texten har jag aldrig haft mitt uppe i en skrivprocess innan. Den har möjligen kommit i slutet av redigeringsfasen, eller ännu hellre: långt efter boken har tryckts.

Men, SÅ HIMLA VÄLKOMMEN, är den här skillnaden!

Underlättar ju skrivandet med cirka 500%.

Nu har vi skrivit och redigerat de första nästan 150 sidorna av manuset. Just nu: Sjukt spännande i boken! Fast jag själv har varit med och bestämt hur det ska sluta är jag helt otålig på att vi ska skriva klart så jag får veta hur det går. Det är en mycket trevlig känsla.

/Lisa  

Ungefär som kull

Känner mig alltid så duktig när jag mejlar nytt kapitel till Lisa. Kolla här då! Kolla kolla!
Och tänker sen: nu kan jag gå och ta en fikapaus med gott samvete, vad härligt!
Igår gjorde jag det. Mejlade nytt. (Det är lite talande att det enda ord jag skrev i mejlet var "kaboom!".) Sen lutade jag mig nöjt och avslappnat tillbaka på stolen. (Nej förresten, jag hann twittra om min duktighet först.)

I två minuter var allt lugnt.
För sen skickade HON ett nytt kapitel.
Alltså, jag älskar att få dom, men jag vill gärna suga lite på karamellen. Kan vi införa en 5 minuters-regel? Vi jobbar ju, vi leker ju inte kull. Man måste hinna slå på vattenkokaren i alla fall tycker jag.

/ Johanna

PS. Det är så himla spännande i boken nu!

Bokfestival i Kristianstad

Igår, fredag, var vi på Bokfestivalen i Kristianstad. Två roliga timmar! Först lyssnade vi på Johan Unenge, läsambassadören, som pratade om hur man skapar lust att läsa för barn och ungdomar, och sen pratade vi själva. Om böcker och att skriva i allmänhet, och om att skriva ihop i synnerhet. 45 roliga minuter. Det är alltid kul att prata på bokmässor, men det var extra kul att göra det ihop. (Tips till arrangörer!)
Dessutom hann vi med att fika god morotskaka, signera några böcker, och ta en kort promenad genom stan.
Resten av dagen tillbringades på tåget till och från Kristianstad, så på ett sätt kändes den hur lång som helst för att vi bara satt där på tåget, men på ett annat kändes dagen två timmar kort för det var då det hände grejer. Tur då att den korta dagen var så bra.
Nu hade vi ju som sagt ingen tid alls att lyssna på andra författare förutom Johan Unenge, men Bokfestivalen verkade superbra. Den pågår idag också och här kan man läsa mer om det digra programmet.Gå dit, skåningar!

/ Johanna

Vilken aktivitet!

På Inte nu-fronten så har denna dag inneburit:

1) insikt om att vintern kommer med becksvart mörker och det passade inte med våran planering. Gör om, gör rätt.

2) redigering och tillägg i mitt kapitel som skrevs igår

3) redigering och tillägg i Lisas senaste kapitel

4) skaparkris (och den var det inget verkligt fog för måste ju tilläggas, bara en fas)

5) nya tag!

6) nytt kapitel från mig.

PUH! Man blir väldigt trött i huvudet av att sitta och tänka och skriva en hel dag. Men himla fiffigt att vara två pers som skriver ihop. Fiffigt när man ska lösa saker som i punkt 1 och 4. Hade blivit skittrött av dem annars. Nu är jag bara normalt trött, på ett bättre sätt.
Over and out.

/ Johanna

Rapport från en dålig dag

För fem dagar sedan stod jag på vår skrivkurs och sa med min strängaste stämma att "ALLA har dåliga dagar när de skriver. ALLA kör fast ibland. ALLA tänker att det de skriver blir skit, och får impulsen att slänga allt lite då och då. Men GÖR INTE DET! Det är bara en FAS. Okej? Okej."

Himla klokt sagt av mig.

Little did I know, however, att jag själv skulle vara där bara några dagar senare, med fingret hotfullt svävande ovanför deleteknappen. Men det skulle jag så klart.

Nyss mejlade jag Johanna i panik och sa att det var kört. Det blev ingen gemensam bok, tyvärr.

"Varför inte?" frågade sig säkert Johanna då.
"FÖR ATT PRECIS ALLT JAG SKRIVER SUGER", var mitt muntra svar.


(Roligt det här med att skriva bok! Nästan jämt.)

Himla tur för mig då att jag just i den här skrivprocessen har någon att mejla till i panik, som svarar på cirka två minuter. Sluta nu. Ta en promenad. Det är en fas. Allt blir bra.

Kan inte nog poängtera hur mycket jag gillar just den aspekten av att skriva bok ihop.

Det bästa sedan skivat bröd, minst.

/Lisa

Skrivkurs in action

Två bilder från helgens aktivitet - nybörjarskrivkursen. Och väldigt mycket action måste det faktiskt ha varit för jag var helt slut igårkväll när vi var färdiga. Orkade inget annat än att ligga på soffan och ta igen mig. (Det var ju tex säsongspremiär av Babel på teve.)

Vi körde komma igång-övningar, pratade om karaktär och dialog, om hur man planerar en roman, och om våra prickiga författarblusar och huruvida "hips vips" är ett norrländskt eller rikssvenskt uttryck. Och hundra andra saker.

Poängen med kursen var just att komma igång och få lite verktyg för hur man gör när man skriver. Och även att få träffa trevligt folk som flera av deltagarna skrev som önskemål, och det tycker jag då verkligen att vi fick! Det är alltid jätteroligt att leda såna här kuser för folk är så trevliga.

Nu väntar vi på 21 mycket intressanta historier om 40+ mannen som får nya kompisar (en av helgens övningar).

Tusen tack alla deltagare och LYCKA TILL!

/ Johanna

Skrivkursen är full

De 21 platserna är fyllda nu, kul kul!
Vi har inte bestämt hur / när / om vi kör en igen, men i såna fall blir det någon gång nästa vår. Bokmärk sidan och kolla in lite då och då om du är intresserad.

/ Johanna

Tänk snabbt om du vill gå på skrivkurs!

Det finns bara ett fåtal platser kvar nu på nybörjarskrivkursen vi har 1-2 sept. Cirka 2 eller 3, det är några som funderar lite. Så om du funderar på att gå, ta ett beslut inom en snar framtid! Läs i inlägget nedan hur du går till väga för att anmäla dig.

/ Johanna

Skrivkurs för nybörjare 1-2 september

Helgen 1-2 september är det dags för en skrivkurs i Stockholm igen! De två tidigare kurserna har vi vänt oss till såna som är lite skrivvana och redan har kommit igång, men nu tänker vi nybörjare. Du gillar att skriva, eller tror att du gillar att skriva, och vill bli igångkickad och lära dig mer om hur man gör.

Vi kommer att göra följande:

Komma igång - olika korta övningar. Hur kan man hitta sina idéer? Hur börjar man?
När man har fått en bra idé, vad gör man då? Hur väljer man vad för slags text man ska skriva - novell, roman eller gå direkt på en jättetjock trilogi?
Hur bygger man upp en historia med början, mitt och slut?
Väljer berättarperspektiv?
Genre?
Hur skriver man dialog och skapar trovärdiga karaktärer?
Hur skapar man spänning? Hur får man läsaren att vilja läsa vidare?

Korta övningar blandas med teori och diskussioner, och vi ger alla råd och tips vi kan under tiden.

OBS, det kommer inte att bli en massa obligatorisk högläsning av det man skrivit i grupp, så var inte nervösa för det!

Man behöver inte ha skrivit något innan som man ska ta med sig, utan vi gör allt på plats under kursen.
Den här helgen är tänkt som en start på ditt skrivande och du får med dig verktyg för att fortsätta och försöka skriva ihop en hel historia. Förhoppningsvis går du ifrån kursen och är superpeppad, och vill kasta dig hem till datorn för att börja skriva.

Kurslitteratur: "Hungerspelen" av Suzanne Collins som vi kommer att använda för att visa hur hon har gjort med spänning, kapitel, karaktärer och allt annat man kan bli imponerad av. Läs boken innan helgen och ta med den. (Spelar ingen roll om du läser på engelska eller svenska.)

Kursen kommer att gå av stapeln i en lokal som ligger vid Hötorget, centrala Stockholm.
Tiderna är 10 - 16 båda dagarna.

Det kostar 1800 kronor att delta, och om du vill anmäla dig så mejlar du mejlaintenu@gmail.com för mer info om hur det går till. Det finns 20 platser. Hoppas vi ses! /Lisa & Johanna

Som en flåsande hund i hasorna...

Idag sitter jag på mitt kontor och skriver så tangenterna snart yr åt alla håll, och Johanna sitter hemma och är lat. Åtminstone hoppas jag lite att det är så, för det skulle betyda att jag snart är ikapp. Jag ligger nämligen liiite efter sedan Johanna bestämde sig för att bli Blixten och attackskriva sina tre kapitel innan jag hann blinka.

Det går rätt bra! Eller ja, det blir mycket text. Det är så jag mäter i det här första skedet, när folk frågar hur det går att skriva. Har jag skrivit mycket text en dag så svarar jag glatt: Bra! Har jag skrivit lite text svarar jag knappt, då surar jag mest och suckar. Jag fattar ju att det inte automatiskt är så att mycket text = bra, men bra, det kan det få bli sen. Nu vill jag få ur mig en stomme.

Skickade i alla fall just det andra av mina tre planerade kapitel till Johanna.

Och snart passerar vi 100 sidor i manuset = milstolpe.
 /Lisa

Det var det!

Postade nyss det tredje av mina kapitel. HURRA. För nu är jag färdig med det här skrivbetinget som vi planerade för ett tag sen och drog upp alla riktlinjer för. Tre kapitel var. Nu kan jag alltså luta mig tillbaka och invänta Lisas kapitel som kommer om några veckor, och sen efter det kör vi en ny planeringsrunda.
Ett ord om det: sweet.

/ Blixten

okejdå, egentligen: Johanna

Lisa har fått "herregud" nu

En sak jag märkte när jag läste hela manuset från sidan 1 var att både Lisa och jag hade en förkärlek för ordet "herregud" som utrop, i tankar, som förstärkare, ja, som lite allt möjligt. Det var herregud både här och där. Hade det varit en huvudperson, bara, hade det väl varit okej, men nu är det ju två.
Och eftersom de är två olika personer som därmed ska prata olika, så kan inte båda gå omkring och hojta HERREGUD så fort det händer något speciellt.
Lite synd. Jag gillar själv väldigt mycket att utbrista just det. (Nähä?!) Men som den generösa människa jag är gav jag herregud till Lisa. Så fort min karaktär Jens ska reagera på något får jag numera famla efter andra utrop.
Jösses! Hot damn! Shit! Dra på trissor!
Mmm... Har testat lite varianter. Inget känns riktigt lika klockrent som ett välplacerat HERREGUD än, men det kanske kommer.

Har ni något favvouttryck / ord?

/ Johanna

På det fjärde ska det ske...

Nu så! Min egen bok (som heter "Som om jag frågat" och kommer i slutet av aug) är klar och skickad till tryck, mitt skoljobb är färdigt och det har blivit semester och varit det lite grann. DÅ! Dags att komma igång!

I veckan var jag några dagar med en kompis till ett superfint hus utanför Järvsö. Kolla verandan och miljön här på bilden... Det var så himla, himla fint!
Och där öppnade jag "Inte nu"-docet för första gången på typ en månad. Läste igenom, började tänka, kollade våra anteckningar, började skriva. Det gick rätt bra (alltid trögt i början ju). Skrev till lite saker jag kommit på i det redan befintliga och har nyss postat iväg ett sprillans nytt kapitel.

En ny grej vi bestämt är ju att vi ska kunna skriva omlott, att vi har planerat så pass noga att vi inte behöver vänta på den andra personens kapitel. Ska försöka med det nu. Blir intressant, och förmodligen kommer det kräva rätt mycket redigering efteråt. Å andra sidan, smart sätt att kunna köra på.
Det här avsnittet är det första vi gör så, och nu alltså lite experiment med hur MYCKET man måste detalj(?)planera för att kunna skriva utan att veta allt. Vi får se.
Men som slutkläm: nu jävlars, nu ska det skrivas!

/ Johanna

Huvudperson på vift

Jag håller på att packa ihop mig inför att åka på semester i en månad, och rensar på skrivbordet på kontoret. Jag ska inte jobba alls när jag är borta, är det tänkt. Men "Inte Nu"-anteckningsboken får i alla fall följa med i packningen, verkar det som. I den finns det planer för mina tre kommande kapitel i boken, och dagen efter jag kommit hem från resan ska jag ha möte med Johanna och leverera. Så... ja. Vi får väl se hur det blir med den där planen om att inte jobba alls. (Alternativt får vi se hur det blir med planen att jag ska leverera kapitel. Men säg inget om det till Johanna. Okej?)

Tänk om det här blir en bok delvis skriven i New York!

Det hade allt varit något, det.

/Lisa

Skrivarkurser i höst - save the dates!

Jag och Lisa har haft planeringseftermiddag. ALLT är planerat nu, och det känns så himla bra. De kommande 5 kapitlen i boken, boken i stort, hur vi ska jobba, när, och när vi inte ska jobba. ALLT!
Och sen slängde vi även in lite skrivarkursplanering. Det kommer mer info om detta, men just nu berättar vi datum ifall man är intresserad och vill skriva upp i sin kalender.

1-2 sept (helg): Skrivarkurs för nybörjare. Innan har vi ju haft för såna som har skrivit ett tag. Nu är det en ny variant. Rookiesar, varmt välkomna! Pris: 1800 kr.

Tisdag 4 sept, kväll: Vad gör man när boken är färdig? Dvs, man har nått slutet och the end på sitt manus och man är sugen på att skicka in det till förlag. Hur går man till väga? Vi går igenom hela processen med följebrev och vad man ska tänka på, och allt om vad som händer när det når förlaget. Pris: 750 kr.

/ Johanna

Ib-exams = boktänkartid

Jag är lärare på ett gymnasieprogram som heter International baccalaureate (stavning? blir alltid osäker), och som har skrivningar som avslutning nu i maj. Typ gamla tidens studentskrivningar. Dessa ib-exams är omgärdade av bestämmelser och det är väldigt viktigt HUR man vaktar. Man får inte sitta lite slött och läsa en bok samtidigt som man är innevakt utan man ska titta på eleverna. Vara aktivt vaktande.
Vi har pass på 1.5 - 2 hrs. Ett sånt per dag, minst. Den tiden är för mig alltid boktänkartid.
Det är maj, jag brukar vara i slutfasen av den aktuella boken, och har börjat fundera på det som ska bli nästa. Då är det ganska perfekt med en "lucka" på en och en halv timme när man inte får göra något utom att tänka. Liksom försvinna in i om och vad och vem och hur, under tiden som man håller ett öga på klockan. OCH eleverna! Of course, of course.

Just nu känns det här ännu mer lyxigt med tanke på iPhones och all annan distraktion man har valt in i sin tid. När senast hade ni en längre stund när ni inte gjorde NÅGOT utom att tänka? Bara satt och stirrade ut i luften.
Tänk det i en hel timme?!

Jag vet.

Wow.

/ Johanna

En skickad, en återupptagen, tjoho!

Men shit, hur ser det UT, nya blogger? Helt förvirrande. Fattade ju knappt hur och var jag skulle skriva nytt inlägg.
Anyways, det här skulle inte handla om det, utan om att jag lämpade iväg mitt första vändan-redigerade manus idag, så nu har jag lite tid igen att skriva på Inte nu-boken. Jag brukar jämt få frågan hur jag hinner med bokhora, skriva böcker, jobba som lärare, och nu kan jag säga att jag absolut inte har hunnit med att skriva två böcker samtidigt. Där går tydligen min smärtgräns. På den skrivtid jag har så kan jag som inte splittra mig och tänka på båda projekten samtidigt. Jag måste gå in i en skrivbubbla åt gången. Och eftersom min egen bok har deadline och utgivning i höst har den fått bli prioriterad hela tiden. Men nu - det manuset är skickat, redaktören korrar, det tar någon vecka, så nu ska jag läsa igenom det senaste som Lisa skickade för cirka ett år sen. Not. Det känns bara så idag. Nu ska vi även sätta oss ner och planera så vi kan skriva parallellt. Gud så bra allt ska bli! Känns som nytt år, nya tag! No more bromskloss och hinder! Go, go, go!

/ Johanna

Ni som gick skrivarkursen, blev ni sugna på thai-mat i lördags?

Denna undran eftersom både jag och Lisa blev det. Och det upptäckte vi för att typ det andra jag sa idag var "kan vi käka thai på lunchen? Jag har längtat efter pad thai sen klockan fem igår!" och hon berättade att hon känt exakt samma craving (kanske inte om pad thai, men om thai) igår och ätit det till middag. Som tur är kunde hon även tänka sig en lunch.
Alla blev nöjda.

Undrar nu - var det något någon sa? Var det fler än vi som gick hem igår och tänkte "måste. äta. thai"?

/ Johanna

Skrivkurshelgen är här

Sådär, nu är det dags! Den här helgen håller jag och Johanna skrivkurs.

Idag pratar vi om planering, karaktärer, dramatiska kurvor, konflikter och dialog. Imorgon mer om hur man gör när manuset är klart: följebrev, förlag, refuseringar, antagningar, utgivning och sånt.

Är peppad! Det här blir kul.

/Lisa

Att styra upp planeringen

Igår lyssnade jag på när Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg berättade om Eld, uppföljaren till deras succéungdomsbok Cirkeln, som släpps i nästa vecka. Speciellt noga lyssnade jag på när de berättade hur de jobbade. Hur de gjorde när de skrev bok ihop. Och, eh... jag tror eventuellt att jag och Johanna måste revidera vår strategi lite.

Så här sa Sara & Mats att de gör:

Först: En övergripande planering över hela boken.
Sedan: Planerar noga fyra kapitel i taget, och skriver två var av dem.

Och så verkar de ha ett rätt avancerat system för hur de redigerar varandras texter också, med grönmarkeringar och gulmarkeringar och rödmarkeringar och allt vad det var, men det hängde jag inte med på riktigt, det var det där med "fyra kapitel i taget" som jag fastnade på.

Ska träffa Johanna idag och lägga fram förslaget att vi också ska börja göra så. Som det är nu har vi gjort en övergripande planering för hela boken, men egentligen inte gått in i detalj så mycket på vad som ska hända i kapitel för kapitel.  Men nu är jag sugen på att vi ska styra upp det hårdare. Verkar bra, tycker jag, för det skulle ju innebära att vi kunde skriva mer parallellt, och slippa den här AV/PÅ-grejen som jag skrev om nyss, där vi bara går omkring och väntar (hej överdrift!) på att den andra ska skriva färdigt sitt kapitel.

Plus också: Det verkar ju onekligen ha funkat rätt bra för Sara & Mats.

Tror det är ett vinnande koncept.

Hoppas Johanna håller med.

/Lisa

Av/på

En lite märklig grej med att skriva bok ihop med någon annan är att det är på och av och på och av och på och av hela tiden. (För mig i alla fall.)

PÅ - när man själv skriver sitt kapitel och går omkring och tänker på boken och personerna och alltihop.

AV - när den andra personen skriver och man inte kan göra något annat än att rulla tummarna.

Eller ja, man kan ju självklart tänka även när man inte har stafettpinnen i handen, men jag tänker som bäst med texten framför mig, och den är ju... hos Johanna nu. Plus att jag inte ens riktigt vet exakt vad som kommer hända i hennes kapitel, så det är svårt att tänka ut på förhand hur jag ska fortsätta sedan.

*rullar tummarna och känner mig bortkopplad*

Å andra sidan - rätt lyxigt att kunna ha av-perioder i sitt bokskrivande och se på avstånd hur arbetet med boken ändå går framåt för att NÅGON ANNAN också jobbar med den.

Inte varje dag det händer annars.

/Lisa

"Tänk om ni blir ovänner?"

I Göteborg är det Författarveckan = kommunen bjuder ner skitmånga författare som under en vecka på våren besöker en skola per dag och pratar med elever om böcker och skrivande. Väldigt lyxigt för skolorna i Göteborg! Finns ingen motsvarighet i någon annan svensk stad. Ta det som en utmaning, svenska städer!

Jag och Lisa har varit på den, på olika håll. Igår sammanstrålade vi på tåget hem. (Kan berätta att även Rufus och Fante Bjärbo var med. Ja, Lisas sambo också, men han är ju inte lika känd från internetz.)

Vi har båda fått exakt samma fråga när vi berättat att vi skriver bok ihop med en annan människa: Men tänk om ni blir ovänner?!
Sagt med skräckfylld röst. Och denna fråga, inte bara en gång, utan varje gång.
Min teori är att ungdomarna tänker på när de själva blir ihoptussade med någon och så ska det grupparbetas. Det blir alltid slitningar. Folk är lata, skiter i arbetet, en vill bestämma allt, en annan blir sur. Ett tu tre = ovänner.
Trösten i bedrövelsen, vi har båda svarat typ "men det tror vi inte kommer att hända!". Famous last words? Nej, jag tror inte det.
Tex det här att få kritik av typen "jättemysigt kapitel, men du måste stryka 90% och skriva om, okej?", det är på riktigt ingenting jag blir sur över. Jag vet ju att processen är så.

På Littfesten i Umeå när jag pratade med Sara och Mats sa de att de haft en outtalad rädsla genom hela första boken att bli osams. Jobbigt när man ska skriva en skittjock trilogi. De vågade prata om det först när "Cirkeln" var färdig. Nu är vi bara på kapitel 7 och vi har redan luftat.
Ta i trä.

/ Johanna

Kvitt?

Johannas rekordhastighet på skrivandet av förra kapitlet triggade verkligen igång mig. Kastade mig således över tangentbordet och skrev min fortsättning i förrgår, snabbt som farao gick det, glad var jag, fint blev det. Sedan skickade jag iväg och skrev ett euforiskt mejl till Johanna med rubriken WE'RE ON A ROLL!! och väntade glatt på svar.

Det kom inom tio minuter.

"Stryk ungefär allt och skriv om."

MENÅÅÅ!

Nu ligger vi lika i "dissa kapitel och tvinga den andra att skriva om". Och jag har lämnat en ny version till Johanna och väntar (lite mindre euforsikt, men ändå vid rätt gott mod) på reaktion. Hoppas det passerar nålsögat.

Låter jag bitter?

Det är jag inte.

Gillar faktiskt den här ganska brutala stilen vid kör med.

/Lisa

Ni kan kalla mig Blixten

Why?
Jomen, mejlade just kap 6 till Lisa. Det är rekordleverans. Fick det i torsdags. Ett dygn går bort eftersom jag var i Umeå då, fullt upptagen, och sen får man räkna bort ett dygn efter en bokmässa också pga jetlag*, men kvar är då två dagar.
Wroooom skulle man också kunna säga.

* Umeå är i samma tidszon som Stockholm, jag vet det. Men bra bokmässor, som Umeå och Göteborg, är så intensiva med dag och kvällsprogram att en dag känns som två. Minst. Så när man kommer hem är man helt slut och måste processa alla intryck ett tag.

/ Johanna

Hade ju tänkt chockskriva...

Fick ett nytt kapitel av Lisa i torsdags och fick lust att fortsätta på det på en gång och därmed slå världsrekord i snabb leverans. Men jag var på väg upp till Umeå för Littfest, i min prickiga blus, och efter i fredagskväll när jag kom hem igen har jag varit ganska trött. En intensiv vecka med 2 övernattningsresor och mycket skoljobb däremellan. Anyways, jag började på kap 6 idag men fick bryta mitt i för en siesta. Och sen var jag tvungen att ligga på soffan och se lite teve ("Suits" på svt, tyckte den var svinbra). Och sen... Ja, i den stilen, ni förstår.

En rolig sak på Littfest var att jag pratade med Sara och Mats som skrivit "Cirkeln" om hur det var att jobba ihop. De är ju proffs nu efter 1000+ gemensamt skrivna sidor. Två av deras råd var 1) slösa inte tid på att vara försiktigt artiga, och 2) gotta er i stadiet när idén känns bra och fantastisk och kul. Jag tror vi är på 2:an fortfarande, åtminstone jag. Ska bara vila ut lite, sen...!

/ Johanna

Skrivarkurs i april!

Vi har några platser kvar, så en påminnelse om vår skrivarkurs en helg i april. Läs allt om den här.
Den riktar sig till vuxna, och man får skriva barn/ungdom/vuxenlitteratur. De två dagarna har olika inriktning och man kan vara med bara en dag om man vill. Mer info, pris och hur man anmäler sig finns på den länkade sidan.

/ Johanna

Vi fortsätter

Jag har läst Lisas nya bok nu. "Allt jag säger är sant".
Alltså, jag kan ju inte recensera den för hur trovärdigt skulle det vara om jag "åh, den är toppen, så rolig, älskar Alicia" och bla bla. Men om vi säger så här; jag kände inte för att plocka upp mobilen och skicka ett mess om det här med vår gemensamma bok och hur jag tänkt lite på den och kanske... ska vi ta en paus? Mm, bra okej, hörs sen nån gång.

Ingen lust att messa sånt, alls. Vi fortsätter skriva. Jag väntar på kap 4.

/ Johanna

Imorgon ska jag chockskriva. Kom ihåg var ni hörde det först.

Tänk, va. Att det var över ett år sedan Johanna och jag träffades och åt lunch och kladdade ner lite anteckningar på ett gammalt kuvert som Johanna hade i sin väska och bestämde oss för att vi skulle försöka skriva en bok ihop - och ändå är vi BARA PÅ KAPITEL TRE!!!

Vi är ju verkligen inte de snabbaste blixtarna i stallet, kan jag konstatera. Kommer väl vara färdiga lagom till nästa sekelskifte eller så.

Å andra sidan är det rätt skönt, det här. Att det inte finns någon deadline, att vi båda har det här skrivprojektet som något slags "det här skriver vi också, vid sidan av en massa annat, när vi har tid och lust"-projekt. Jag känner ingen stress. Det får gå hur långsamt det vill.

Men med det sagt...

Lite roligt vore det förstås ändå att chockskriva nästa kapitel i rasande takt så det ligger och väntar på Johanna när hon kommer hem från sin solsemester om några dagar. I så fall blir det nytt rekord i lämningstid. Nytt rekord = alltid kul. Och också, nytt rekord = jag leder!!!

Vän av ordning bara: "Leder vad, exakt?"

Jag bara: Gud, vad ni hänger upp er på oviktiga detaljer.

MVH
/tävlingsinriktad

Ett nytt försök med kap 3

Jag fick bakläxa på förra kapitlet. Lisa gjorde en Ylva. Ylva är min redaktör. Hon är svinbra, supersupersnäll och jättehård. När jag skickade min förra bok, "Välkommen hem", så ville Ylva att jag skulle stryka de inledande 40-50 sidorna. Rakt av. Jag fick lite hjärtklappning av det förslaget, ja. Sen kompromissade vi. (Det betyder att vi gör till minst 90% som Ylva vill. Men jag tror alltid att jag är med och bestämmer, däri ligger redaktörsstorheten.)
Iallafall, glad i hågen skickade jag kapitel 3 till Lisa. Svar kom inom 10 min. "Jättefint! Men jag tror vi måste stryka allt och gå snabbare fram." Och det jobbiga är ju att det var rätt.
Så nu har jag skrivit om. Nu går det snabbt. Hej och HÅ vad det går snabbt!
Skickade igår. Utlyste rikslarm på twitter när jag inte fått svar inom 10 min. Svar kom sen. Kapitlet var okej.

Intressant detta med responsen förresten. Hur lång tid man har på sig. När man skickar sitt manus till förlaget så vet jag att det tar några veckor. När Lisa skickade sitt förra kapitel till mig hade jag en skitstressig dag på jobbet så jag snabbögnade och glömde bort att svara just då för något annat kom emellan. Och sen glömde jag bort det helt tills jag fick mejl efter tre timmar. Ämnesraden var "noj noj". Var jag sur? Tyckte jag det var skit? Osv osv. Nej, jag var bara busy ju, förlåt.
Och igår tog det då 10 min för mig innan jag kände att måttet var rågat.
Gud nåde om man skulle råka... ja, befinna sig i ett internetlöst tillstånd under lång tid när vi skickar kapitlen åt varandra. Lång tid = en halvtimme.

/ Johanna

Spikat datum för nästa skrivarkurs

Nu har äntligen alla detaljer fallit på plats! Vår nästa skrivarkurs blir helgen den 21-22 april, och vi kommer att hålla till i Sickla (5 minuter från Slussen) i Stockholm. 

Kursen riktar sig till dig som är över 18 år, och som redan kommit en bit med ditt skrivande. Du behöver inte ha ett färdigt manus i byrålådan, men vi vill gärna att du skriver mycket redan. Kom! Det är kul! Man får choklad!

Läs mer om upplägget på kursen, och om hur du anmäler dig här.

Och tjejen heter... Hanna!

Jag tycker det är mycket underhållande att Johanna "med spänning väntat på vad som ska avslöjas" kring namnen på karaktärerna i boken vi skriver ihop. Som om hon inte redan visste vad de heter. Som om jag bestämt namnen själv, och inte tänkte avslöja dem för henne förrän halva boken var klar. Hehe.

Min karaktär är en tjej! Hon heter Hanna.

Det jag hade tänkt skriva om innan jag blev sjuk och förvirrad och glömde bort var hur det går till att döpa en karaktär i en bok. Jag får ofta den frågan när jag är ute och skolpratar: "Hur ger du dina karaktärer namn? Är det svårt?" Då brukar jag svara att det här med att döpa karaktärer är det roligaste av allt med att skriva bok. Seriöst, jag hade kunnat sitta hela dagarna igenom och hitta på personer och ge dem namn/utseende/intressen. Som att skapa en sims-figur, typ. Eller hitta på en kompis. Som får vara PRECIS. HUR. MAN. VILL!

Mycket, mycket kul.

När det gäller namnet så måste det 1. Vara ett namn jag gillar och 2. Passa karaktärens personlighet och 3. Vara rimligt. Den där sista punkten betyder typ: "Okej. Så den här tjejen är född i en villaförort i Stockholm 1993. Hon har svenska föräldrar med välbetalda akademiska yrken. Är det rimligt att de 1993 tittade på sin nyfödda dotter och tänkte: Hon ska heta Hanna!?


Den här gången bestämde Johanna och jag namn ihop. Man kan säga att vi drack champagne och hade en liten namngivningsceremoni, faktiskt. Jag hade lite mer att säga till om när det gäller "min huvudpersons" namn, och Johanna hade lite mer att säga till om när det gäller "hennes huvudperson", men båda fick tycka. Vi kan säga att vi avslutade det hela med att skåla för Hanna och Jens, när vi bestämt oss. Minns inte om vi verkligen gjorde det, men det låter ju fint och värdigt och allt.

/Lisa

Il s'appelle... Jens!

Den här frågan, jag sa ju: JA det är okej! Sen har jag med spänning väntat på vad som ska avslöjas. Antar att cirka fem sjukdomar kom i vägen för Lisa, så nu outar jag ett par saker själv.
Den jag skriver om i våran bok är en kille.
Han heter Jens.
Fint namn tycker jag. Och roligt att skriva killen, jag gillar det.

Ingen press eller så, Lisa!

/ Johanna

Skrivkursen i vår: vi letar lokaaaal

Vi har fått några mejl om skrivarkursen i vår, och det är lite svårt att svara på såna för tillfället. Vi håller nämligen på och letar lokal. Förra gången var vi på Palatset, det var fantastiskt, och det hade vi tänkt fortsätta med.
Sen konkade Palatset. Och ingen kom och räddade det!!! Call me naiv, men jag var så säker på att någon skulle kliva in i sista stund och göra det.
Det hände inte.
Nu måste vi hitta en ny lokal. (Plats för upp till 20 pers, helst lättillgänglig och central i Stockholm, inte så dyr, öppen helger. Om du skulle ha ett tips.)

Av den anledningen: vi återkommer med info om kurs när vi vet mer.

/ Johanna

Öppen fråga till Johanna

En grej som jag till exempel tycker är lite klurig med att ha en skrivblogg om en bok är hur mycket man ska avslöja och hur mycket man ska hålla hemligt. Jag vill ju ogärna outa något som Johanna tycker är hemligt, till exempel. Men. Man kan ju lösa sådant genom att fråga, till exempel.

Så, Johanna! Tycker du det är hemligt vad huvudpersonerna i vår bok har fått för arbetsnamn, och i så fall varför? Jag tycker nog inte att det behöver vara hemligt.

/Lisa

Om det här med att ha en skrivblogg

"Är det bara jag, eller är Johanna mycket bättre att blogga här än Lisa?"
/Nina

Nej, Nina. Det är verkligen inte bara du. Jag har också lagt märkte till det där. Herregud, jag har varit i det närmaste usel på att blogga här på sistone! Tyckte visst att det var svårt, visade det sig. Att ha en skrivblogg. För vad ska man skriva om? Vad är intressant? Vad vill ni veta?

"Idag har jag skrivit en sida. Det var kul."

Spännande att läsa? Ja? Nej? Kanske?

Fast igår när jag fikade med Johanna sa hon "Jamen, strunta i det, väl, skriv om typ vad som helst?". Och det, folks, är ett område jag känner att jag kan ta mig an, faktiskt. Jag kan blogga om typ vad som helst! Jag är inte rädd!

Ni kan se det här som ett löfte. Jag ska bättra mig nu.

/Lisa

Men redan?!

Skickskickeliskick. Ett kapitel som jag sekunden efter jag attachat i mejlen och tryckt på send läste igenom och tänkte "åh nej, detta parti måste ändras" och "men gud, här går det för fort, bygg ut" och ditt och datt om, men Lisa, du fattar poängen i stora drag? Det blir bättre sen.

Stor lättnad att inte längre vara bromskloss. Huge.
Ska fira med en semla sen i eftermiddag.

/ Johanna

Karaktärer man ÄLSKAR

Använder alla kanaler jag har just nu för att jag läste en sån enormt bra bok som FLER borde läsa SNARAST. Underförstått: jag vill måste prata om den med någon!
John Greens nya "The fault in our stars". Skrev om den på bokhora.
Den låter deppig för den handlar om två tonåringar (17, 18) som har cancer (de träffas på en support group). Men gud så fin den är! Och pirrig och het och sorglig och hoppfull och hemsk och underbar och rolig.
Och karaktärerna! Älskar karaktärerna, speciellt killen.
Läs, bitte, please, s'il vous plait.

Och sen snor vi godbitarna, okej? Som alla bra författare gör.

/ Johanna

Att skriva på två saker samtidigt...

Jag gör det just nu. Eller snarare - i teorin skriver jag på två, men i praktiken har jag mest hållit på med min egen bok. Det är så svårt att splitta! Under jullovet var jag först helt ledig en vecka eftersom galet trött i vanlig ordning (alltid så på jullovet), och sen började jag skriva. Hade trott att jag lätt skulle kunna sticka emellan och köra ett kapitel på Inte nu-boken, men det gick inget bra. Kanske berodde det på stället i min egen bok, jag var liksom tvungen att skriva igenom en jobbig grej och det har tagit tills nu i princip, eller bara för att det är svårt i allmänhet. Båda böckerna är ju i samma fas = att skriva igenom första versionen där man ska klura ut allt som händer.Möjligen mycket lättare att varva två olika projekt om man är i första versionsskrivande plus redigering.

Knepet till bra böcker för mig är att tänka och sen tänka ännu mer på karaktärerna. Sånt hinner man när man har jullov, och det är ju värsta lyxen. Däremot visade det sig att jag på det här området inte var så lysande på att "hålla flera bollar i luften". Jag kan inte tänka koncentrerat på mina egna karaktärer samtidigt som jag tänker lika koncentrerat på Inte nu-människorna. Trodde faktiskt det skulle funka eftersom så olika historier, ge lite avkoppling liksom, men...
Så den låga skrivtakten at the moment, my bad!
Måste försöka kicka igång kap 4 nu.

/ Johanna

En till skrivarkurshelg i vår

Lisa och jag träffades och planerade lite häromkvällen. Vi bestämde oss för att köra en skrivarkurshelg även i vår. Responsen från deltagarna har varit mycket bra och vi tyckte själva det var jätteroligt. Det exakta datumet kommer lite längre fram, men det blir förmodligen i slutet av april. Mer info snart!

/ Johanna

Vill du ha respons på ditt manus?

Lektörsläsning var en tjänst vi erbjöd till de som gick skrivarkursen i december, men nu öppnar vi upp den för alla som är intresserade av att få respons på sitt manus.

Det går till så här: du skriver ut manuset på papper och skickar till oss, vi läser och återkommer med en skriftlig rapport. Vi går igenom saker som hur bra helheten är, funkar konflikterna, är berättarperspektivet det rätta, hur känns karaktärerna och tempot, behövs det mer eller mindre av något, med mera, med mera. Helt enkelt, hur kan din bok bli bättre?

Vi läser allt från barn till vuxenböcker. Priset varierar lite beroende på hur långt ditt manus är, men från 2000 kronor för en roman. Och billigare än så om du skrivit en kortare bok, exempelvis för barn.

Är du intresserad och vill veta mer, hör av dig till: mejlaintenu@gmail.com

Vår erfarenhet på detta område är att vi båda själv skrivit flera egna böcker, samt läst och bedömt enormt många texter och böcker genom våra olika jobb.