Jag är lite fixerad vid miljön när jag skriver. Har svårt att bara tänka "den här personen bor i Luleå, ungefär där och där" utan jag måste ha ett hus och en gatuadress. Sen måste jag ha bilder på allt också. Sen kan jag börja skriva.
Så för numera rätt länge sen när vi hade kommit på att vi skulle skriva Inte nu-historien och ungefär vad den skulle handla om, kom frågan om miljön upp. Att det måste utspela sig i Stockholm var ganska givet från början med tanke på att jag varit i Växjö (Lisas stad) 1.5 dagar och hon varit i Luleå (min stad) aldrig? Stockholm är vår minsta gemensamma nämnare. Och det är ju en helt okej stad i brist på bättre liksom. Så jaja, Stockholm it is.
Men var då? Det finns vissa faktorer som gör att huvudpersonerna måste bo i samma område och hyfsat nära varandra. Kan inte vara utspridda med långa avstånd. Och det måste vara ett område med både villor och lägenhetshus rätt så tätt intill. Efter lite fiskande och frågande presenterade jag det här förslaget för Lisa:
Så för numera rätt länge sen när vi hade kommit på att vi skulle skriva Inte nu-historien och ungefär vad den skulle handla om, kom frågan om miljön upp. Att det måste utspela sig i Stockholm var ganska givet från början med tanke på att jag varit i Växjö (Lisas stad) 1.5 dagar och hon varit i Luleå (min stad) aldrig? Stockholm är vår minsta gemensamma nämnare. Och det är ju en helt okej stad i brist på bättre liksom. Så jaja, Stockholm it is.
Men var då? Det finns vissa faktorer som gör att huvudpersonerna måste bo i samma område och hyfsat nära varandra. Kan inte vara utspridda med långa avstånd. Och det måste vara ett område med både villor och lägenhetshus rätt så tätt intill. Efter lite fiskande och frågande presenterade jag det här förslaget för Lisa:
Vi åkte dit en hal vinterdag och halkade runt i grannskapet, och jo, det var bra. Typ perfekt faktiskt. Till exempel fanns det hyreshus:
Jens bor i en sån här lägenhet. (Nej, vi har faktiskt inte valt ut den specifika exakta lägenheten än.) Men Hanna bor i just det här specifika huset:
Om det är någon som läser här som bor i detta hus, eller känner de som gör det, hojta till! Vi kan gärna ge bort lite böcker som kompensation för att vi "snott" det.
Och om dessa personer såg mig stå mitt framför huset och fota och blev nervösa, så nej, det är inget inbrott på gång. Skulle bara dokumentera till boken. Sorry!
En del författare bryr sig ju inte alls om miljön, eller hittar på städer. Jag är inte så mycket för det, och jag vet inte hur det skulle funka att skriva då. Tycker allt blir så mycket lättare när jag kan gå och kolla (eller se på bilder) hur det ser ut och inte själv behöver hitta på placeringar av vägar, t-banor, skolor, etc. Miljön säger ju så himla mycket om en person också. Som Hannas hus tex. Bara genom att se det får man ju en rätt bra bild av vilken sorts människa hon är med klassbakgrund och sånt, eller hur?
Jag blir ofta superinspirerad av miljöer och det kan lika gärna vara ett visst hus som triggar igång en berättelse som något annat. Lite fixerad som sagt, I know.
/ Johanna
Oj, här hakar jag genast på och står upp för de fiktiva miljöerna! Jag hittar nämligen på miljöer för att:
SvaraRaderaa/ Det är enklare (man slipper tänka på hur lång tid det tar att ta sig mellan olika platser, om det verkligen är ettans buss man tar och om den verkligen går så sent på kvällen, om det verkligen är kvällssol i den parken, om stolarna på det caféet verkligen är gröna etc, etc, etc)
b/ det är roligare eftersom man kan sno de bästa bitarna från en massa ställen och röra ihop dem till den perfekta miljön. (I min debutbok har jag placerat hissen som ligger min farfars hus i mina svärföräldrars portuppgång till exempel.)
c/ de går att skruva till miljön på ett sätt som är svårt att göra om man använder sig av existerande miljöer (av begränsat värde om man skriver väldigt vardagsrealistiskt, men om man inte gör det kan man tex uppfinna ett kråkslott eller en sjavig husvagnscamping lite när man behöver dem)
Jag är nog också lite miljöfixerad. Jag tycker att miljön är otroligt viktig när jag läser själv. Fast för min del får miljöerna gärna vara på låtsas. Bara de KÄNNS verkliga. Som Torgny Lindgrens Västerbotten, till exempel. Det finns nog inte (längre?) men det spelar liksom ingen roll.